10-06-01
När en löpare skadar sig går världen under.
I mitt fall resulterade det i 14 månader på kryckor, om inte mer. När man i vanliga fall tränar en fyra fem gånger i veckan och skapat ett alldeles för stort beroende av sportdrycker kan man bara inte sluta sådär. Allt sockret som jag nu fick i mig utan att göra av med gjorde att mitt blodsocker sköt i höjden.

Envis som jag var vägrade jag medicinering utan var fast besluten att ta bort ALLT socker ur min kost. Jag började sticka mig i fingret två gånger om dagen för att mäta socker. Läskigt värre! Tiden gick och jag klarade det relativt bra.

Så kom mitt tredje besök i Salemkyrkan i Vargön. Någon gång i halvtid går en herre upp och berättar att han ”tror” att någon som sitter där inne har diabetes och att vi borde be för det. Jag fick tänka till två gånger men avfärdade tanken ganska snabbt att det var mig han talade om, det var ingen här som kände mig som skulle kunna veta att jag var sjuk. Så jag tänkte inte mer på det, men ändå gnagde orden in sig i hjärnan och fastnade.

Under veckan som kom sjönk sockret drastiskt. Jag trodde det var något farligt som hände då jag vet att även för lågt blodsocker inte är bra och bokade genast läkartid hos min läkare. Väl där fick jag genomgå massor av tester. Efter mycket om och men kommer han in och kunde inte alls förklara vad det var som har hänt. På bara några dagar sjönk mitt blodsocker från 10,3 ner till 6,2. Han stod mållös och påstod näst intill att det inte var mina blodsockersvar jag skickat in de senaste månaderna!

Glad och på gott humör satte jag mig i bilen för att köra hem. På vägen inhandlades den första flaskan julmust på fyra år. Och den flaskan, den smakade enormt gott vill jag lova!

Jesus gör underverk! <3

/Silvana

<<< Tillbaka