09-11-04
Hej alla!

Jag heter Stefan Gustafson, är 39 år och född i Katarieholm. Där växte jag upp och bodde några år tills jag fick veta att det fanns skola för döva och hörselskadade i Örebro. Då blev vi tvungna att flytta dit hela familjen eftersom jag är hörselskadad. Jag bodde ca 13 km utanför Örebro och gick på dövskolan.

Jag var också med lite i pingstkyrkan tillsammans med några andra döva. Vi lärde oss lite ur bibeln och jag jobbade också lite som vaktmästare i Elimkyrlan i 2 år.

Sedan blev mitt liv väldigt mörkt. Jag blev medlem i en raggarklubb. Det var kul i början att köra runt men ganska snart blev det mycket bekymmer. Det dracks mycket öl i klubben och de började bjuda mig. Jag var full varje helg och mådde väldigt dåligt. Jag var också borta mycket från familjen. Istället för att vara hemma med min fru och barnen var jag ute med kompisarna och drack öl.

Men så en kväll när jag stod där med en ölburk i handen var det som att någon i mig sa att jag skulle släppa den. Jag blev tvungen att ge burken till en vän och jag förstod plötsligt att man kan uppleva en relation till Gud. Att Gud ville hjälpa mig. Jag kom att tänka på vad som står i Johannes 4:10 i bibeln. Där säger Jesus: ”Om du visste vad Gud har att ge och vem det är som säger till dig: Ge mig något att dricka, då skulle du ha bett honom, och han skulle ge dig levande vatten.”

Efter denna händelse ville jag inte dricka mer, ville inte må dåligt mer och ha dåligt samvete. Jag bestämde mig för att lämna raggarklubben och gå vidare med mitt liv. Jag ville leva i kärlek och försöka hitta Gud istället. Det gjorde att jag blev mycket piggare och gladare. Min väg blev ljusare och jag började inse hur viktiga mina barn var och började ägna mycket mera tid med dem.

I somras flyttade vi till Vänersborg och lärde känna två döva vänner som brukar gå till Salemkyrkan. De hjälpte oss att lära känna Jesus bättre och hur man kan leva sitt liv med honom. Vi talade om Jesus ord och hans väg och livet och läste bibeln. Jag blev mycket nyfiken och ville öppna mitt hjärta för Jesus.

En dag när jag sitter i Salemkyrkan känner jag mig så varm och hopplös. Vad vill Gud med mig? Jag vet att Gud är skaparen men känner bara VAD ÄR MENINGEN? Så läser jag i Johannes 14:1 ”Känn ingen oro. Tro på Gud och tro på mig.” Efteråt kände jag mig väldigt lugn. Gud talade till mig genom sitt ord. Jesus sa också att han är vägen, sanningen och livet och att ingen kommer till Fadern utom genom honom.

Jag kände att jag ville följa Jesus väg i dopet. Jag döpte mig den 20 september i år och kände hur Gud gjorde mig ren och det var underbart. Nu är jag medlem i Salem och känner att vi är på rätt plats i rätt tid. Nu söker jag Gud när jag planerar framåt.

Tack Jesus, Gud är vår far. AMEN.

Min favoritsång:
FÖRLÅT

Det vackraste ord som jag vet är
Ett ord som så sällan bli sagt.
Det väntar på stora och små det lilla ordet förlåt.

Vi ska förstå och förlåta varann
Och vara rädda om varann lite mer
Kanske snart så ses vi ej mer.
Vi ska förstå och förlåta varann.

Det vackraste ord som jag vet det har
Jesus ju lärt oss att be
På korset han bad denna bön det lilla ordet förlåt.

Vi ska förstå och förlåta varann
Och vara rädda om varann lite mer.
Kanske snart så ses vi ej mer.
Vi ska förstå och förlåta varann.

Det vackraste ord som jag vet det
kan få oss att skratta och le så skynda
dig genast att be det lilla ordet förlåt.

Vi ska förstå och förlåta varann
Och vara rädda om varann lite mer.
Kanske snart så ses vi ej mer.
Vi ska förstå och förlåta varann.

<<< Tillbaka