Utsända till Bangladesh

Här kan du läsa mer om Roger och Johans resa till Bangladesh april 2022.

Senaste inlägget längst ner.

Resan gick bra. På Landvetter kom det, precis när vi kommit in i flygplanet, ett snöoväder som omöjliggjorde start av flygplanet. Men en och en halv timme försenade, då solen åter kom fram, kunde vi lyfta. Detta gjorde att vi inte fick så mycket tid i Istanbul för byte av flygplan, vilket förorsakade viss förhöjning av kroppstemperaturen, då vi skyndsamt fick promenera genom den gigantiska flygplatsen till rätt utgång för flyget mot Dhaka. Nästa sträcka avlöpte utan mankemang, och vi var framme en halvtimma före utsatt tid..

Det var inga bekymmer att komma igenom passkontrollen. Vi visste på förhand att vi skulle vidare med inrikesflyg till norra Bangladesh samma kväll. Några timmars vila och om möjligt lite sömn på FCCBs gästhem i Dhaka var något vi såg fram emot innan kvällens flygning norrut. Vi fick dock veta att det på grund av kraftig trafikstockning tog två timmar att ta sig de få kilometerna dit, vilket gjorde att vi istället inväntade avfärden på flygplatsen. Strax kom Bivash, en man som brukar vara alla utländska gästers följeslagare, och han höll oss sällskap fram till strax innan flygets avgång, då Albert anlände i sällskap med våra två norska reskamrater Arne Raen och Per Egil Flottorp. Så, efter en kort flygtur och omkring en timmes biltur, var det ett kärt återseende när vi mötte personalen på Home of Peace. Det var en fröjd att åter få äta av Shikas smakliga anrättningar. Hon brukar alltid laga mat åt oss som gästar Home of Peace.
Natten bjöd på god sömn, trots de sparsamt stoppade sängarna. Efter frukost hölls en ceremoniell inledning av gjutningen av taket till den nya matsalen/studiebyggnaden. Efter tal av Arne, vars församling Betesda, Eiken, har finansierat en stor del av byggnaden, och en välsignelsebön av en av flickorna, fick vi äran att lägga de första slevarna av betong på taket. Gjutningen gick till på följande sätt. På marken fanns en tombola, där betongen blandades. Män och kvinnor bar om vartannat cementsäckar, sand och tegelstenskross på sina huvuden fram till tombolan. Den färdiga blandningen lyftes upp tre våningar med en mindre kran. På taket fylldes betongen på plåtfat, vilka sedan mestadels kvinnor balanserade på huvudet fram till rätt ställe, där de sedan tömdes.

Efter en knapp timmes arbete blev det strömavbrott (något inte helt ovanligt här!), vilket innebar stillestånd i arbetet fram tills att man lyckades få igång en generator som gav ström åt maskinerna. Frågan var nu: Skulle man hinna gjuta hela taket under dagen? Johan kunde inte låta bli att pröva att transportera murbruk på huvudet. Detta gav upphov till viss uppsluppenhet bland arbetarna, och tilltaget dokumenterades ordentligt.

Efter förevisning av odlingarna och de nyligen återuppbyggda omgivande murarna, var det dags att medverka i en kvällsandakt. Det är svårt att med rättvisa beskriva hur det är att höra fler än 500 elever sjunga för full hals. Dels är ljudet väldigt starkt. Dels blir man så tagen av barnens entusiasm och inlevelse. Det kan ej förklaras, blott erfaras! Vi tillresta presenterades för barnen av Albert, och Johan delade berättelsen om hur Jesus mättade 5000 män med en pojkes fem bröd och två fiskar. Barnen uppmuntrades att ge vad de har till Jesus så att detta kan bli en stor välsignelse för många.

Under tiden höll gjutningen av taket på. Dessa hårt slitande kvinnor och män, omkring hundra daglönare, hade vid 22-tiden på kvällen lyckats gjuta färdigt hela taket. Albert berättade efter samtal med en av dessa kvinnor, att efter denna slitsamma dag skulle hon gå fem kilometer för att köpa ris för vad hon tjänat under dagen, och sedan fortsätta vandringen i mörkret hem till sin man och sina barn!!!

Efter frukost på Home of Peace blev det bilresa till Shimuljuri, dit Albert första gången kom gående för 31 år sedan och predikade evangeliet. Idag samlas där i området 200 troende som har en fin lokal att samlas i, men tyvärr ingen pastor! Vi välkomnades med dans och sång och blev beströdda med blomblad! Inne i den fullsatta kyrkbyggnaden (det satt säkert ett hundratal människor utanför också!) hade vi en gudstjänst där Roger höll en sk warm-up, en inledande hälsning om skatten i åkern. Sedan predikade Arne om ljuset som övervunnit mörkret. Predikan avslutades med inbjudan till att ta emot Jesu ljus i hjärtat. Många händer sträcktes upp och vi vet inte hur många av dem som tog emot Jesus i sina hjärtan för första gången. Här var det kristna som bjudit med sig vänner som inte var troende, så uppföljningen sköts i förekommande fall genom relationerna som redan finns. Efter detta bad vi för sjuka framifrån estraden. Efteråt fick vi veta att en kvinna blev bra i sin tumme, och en annan kvinna, som var muslim, blev av med en tumör på handen! Alltid något!

Efter ännu en god måltid gick vi omkring i området, där flera kristna bor. På flera av deras hus finns det kors som tydligt visar vem de tror på. Vi hade förmånen att besöka ett hem. Där har man några kor, getter och en höna med en kyckling. Djuren håller till under ett tak alldeles bredvid boningshusets ytterdörr. Själva boningshuset består av ett enda rum med en dubbelsäng för far och mor, och barnen sover förmodligen på bäddar man rullar ut på golvet. Där finns ett skrivbord och en stor förvaringskoffert. Maten lagar man ute på gårdsplanen. Männen som guidade oss sa att detta är en typisk medelklassfamilj.

Efter detta var det dags för färd mot Shreerampara (älskade Bangla-namn!). Här hölls gudstjänsten utomhus, ungefär som vi är vana vid, fast i något mindre skala. Återigen välkomnades vi med sång, dans och blomblad. Denna gång fick vi även blomsterkransar runt våra halsar. De bjuder verkligen till, våra bengaliska syskon i tron! Upplägget var ungefär detsamma som vid föregående möte. Kristna hade bjudit med sig icke-kristna. Kvällen inleddes med dansuppvisning. Efter det presenterades vi tillresta gäster. Per Egil höll en warm-up innan Johan predikade om förlåtelse från synd utifrån berättelsen om den lame mannen som blev nedfirad från taket. Efter predikan gavs människor möjlighet att få förlåtelse från sina synder och lägga sina liv i Jesu händer. Många händer kom upp i luften. Hur många som avgjorde sig för första gången vet vi inte. Men evangelium har predikats och människor har fått möjlighet att gensvara. Vi bad också för sjuka innan mötet avslutades. Natten skulle komma att tillbringas på den tidigare besökta nöjesparken Shopnopuri.

Dagen började med att vi for på gudstjänst på en plats som ligger alldeles i närheten av Home of Peace. Vi hälsades välkomna med var sin blomsterbukett och ett litet kors som var flätat av palmblad. Sedan följde hosianna-sång och viftande med palmblad. Det var ju faktiskt palmsöndagen idag! Åhörarna bestod mest av skolbarn i fina skoluniformer. Söndagar i Bangladesh är inte helgdagar. Men en gudstjänst hinner man ju alltid med!

Roger hade en warm-up om det förlorade fåret. Arne predikade om att inte vara rädd. I slutet av mötet blev det inbjudan att lita på Jesus och inte vara rädd för Gud. Återigen räcktes händer upp. Vi bad även för sjuka och en ung flicka blev av med sin huvudvärk.

Efter lite te eller kaffe med kex och skrivande i gästbok for vi tillbaka till Home of Peace för lunch som var lika välsmakande som vanligt. Vår matmor Shika lagar fantastiskt god mat. Man får i ärlighetens namn säga att vårt energiintag är större än åtgången!

Ett åskväder rullade in. Både Roger och Johan hutade åt vädret, eftersom nästa punkt på agendan var utomhusgudstjänst, som knappast skulle gå att genomföra i spöregn. Sedan kom då regnet! Hur hanterar man det? Det var ju inte vår sak att bestämma om mötet skulle ställas in eller inte. Vi väntade. Regnet upphörde. Solen kom fram. Vi fick veta att mötet skulle hållas! Ja, men halleluja!

Så blev det då färd till Farmhat, ungefär en timmes resa bort. Där blev vi åter välkomnade med dans, sång, musik och blombladskastning. Platsen var en grön yta mitt bland åkrar, utmed en smal, knappt farbar väg som någon gång i tiden säkert varit helt och jämnt belagd med tegelstenar. Nu fanns i alla fall några kvar!

Efter diverse välkomsthälsningar och sånger höll Arne en warm-up om frid i hjärtat. Sedan predikade Johan för omkring 300 människor om den förlorade sonen, förstärkt av Arne och Roger, vilka gestaltade berättelsens far respektive yngre son. Mattai, vår käre vän, sedan många år pastor, samt flitigt anlitad dopförrättare, tolkade till bengali, men även till språket shantali, eftersom han själv tillhör folkgruppen shantal. Åhörarna fick möjlighet att, likt den förlorade sonen, återvända hem till fadern, litande på Guds kärlek, manifesterad i Jesu död på korset. Många händer sträcktes upp vid inbjudan. När vi bett för sjuka var det två män som vittnade om helande. Den ene hade blivit av med ryggsmärta och den andre hade sluppit en tumör.

Tillbaka på Home of Peace besökte vi palmsöndagsgudstjänsten, där det bl a viftades med blad och kvistar, men även förkunnades om Jesu intåg i Jerusalem.

Tack Jesus för den här dagen!

Denna dag for vi till Doshania, en församling som grundades 2005. Där hade vi gudstjänst i lokalen som fungerar både som skolsal och kyrkolokal. Johan hade en warm-up, Per Egil delade ett bibelord och Roger predikade om att välja rätt väg, den smala vägen. Flera ville välja den smala vägen, vilket visade sig genom händerna som räcktes upp. Ingen var sjuk, så någon förbön för det ändamålet behövdes inte!

Så var det dags för dopförrättning igen. Vi gick på en smal stig med bananplantor på ena sidan och fullvuxen majs på andra, innan vi kom fram till en bred flod. Promenaden fortsatte nedför en brant flodbank och sedan ut på en bred slät sandremsa innan vi kom fram till själva floden. Det var 11 unga män och 18, mestadels unga kvinnor, som denna dag ville visa att de nu följer Jesus. Veteranen Mattai var den erfarne dopförrättaren, som har fått döpa omkring 8 000 människor genom åren!

Efter dopet, tillbaka i kyrkan, fick vi fira nattvard tillsammans med de nydöpta vännerna och vi upplevde Guds närvaro påtagligt.

Väl tillbaka på Home of Peace, fick vi besöka de olika skolklasserna i deras klassrum. Det blev många skratt när vi spontant försökte flika in något intelligent i de pågående ämnesstudierna. Vi fick också en stunds samtal med rektorn och skolans administratör. Vi förstår varför Home of Peace är en populär skola med gott rykte dit många ansöker om att få in sina barn. Skolan har en oerhörd potential att påverka morgondagens Bangladesh, genom att rusta unga människor med god utbildning, kunskaper inom data, sömnad och odling. De får lära sig disciplin och struktur och att hantera kulturella olikheter. Men viktigast av allt är att de får lära sig bibelns budskap och vikten av att ha en personlig relation till en kärleksfull Gud.

Den här dagen fick vi besöka två platser där vi från Salem varit delaktiga i kampanjer.

På morgonen for vi iväg till Arjunahar, där Arne Raen, Ulla Emanuelson, Lena Svedberg och Johan tillsammans med Gå ut missions Andreas Cucca var på Kampanj 2014. Då fanns inga troende på orten. Idag finns där en grupp kristna på 30 familjer, cirka 100 personer. Under dagens besök fick vi möta omkring 75 stycken av dem som satte sig ner på presseningar. Vi delade vad vi upplevde Gud ville att vi skulle säga. Vi bad även för var och en av dem med handpåläggning. Det var en stund av glädje, vilket visade sig i de församlades ögon och kändes i våra hjärtan. Vi promenerade även bort till skolgården där kampanjen hölls. Där träffade vi lite andra människor, bl a en hindu som kom ihåg vår kampanj. Han pekade på oss och sa ”Halleluja”!

På eftermiddagen bar det av till Jholjoli, där familjen Cucca, Björn Engelin och Johan var delaktiga i kampanj 2016. Då fanns där ett tiotal kristna familjer. Idag är det 20 familjer som tror på Jesus. Vi hade förmånen att träffa ett 50-tal människor som slog sig ner på marken sittade på säckväv. När vi frågade vilka som var med på kampanjen 2016 räckte alla upp händerna. Vi delade även här vad vi upplevde att Gud manade oss till och bad välsignelseböner över de församlade.

Vi tackar Gud för dessa människor och gläds åt att Guds rike växer.

Idag blev det ännu en utfärd till tidigare kampanjplatser. Skumpande i Toyotabussen tog vi oss nästan 2 timmar åt sydost till Dhirgonj Bazar. Här har inte vi från Salem varit, men väl Arne tillsammans med ett stort gäng från Norge i samarbete med Gå ut mission. Kampanjen hölls 2013, och det var den första kampanjresan för Arne. Nu finns här 15 troende familjer som samlas på omkring 75 personer. Arne predikade och vi bad för sjuka. Man har ingen kyrkobyggnad, och efter vår gudstjänst fick vi frågan om vi inte kunde hjälpa dem att bygga en kyrka.

Pastorn för den här platsen heter Paulus, och han kommer regelbundet på besök. En intressant detalj i detta sammanhang är att Paulus fanns med på kampanjen i Arjunahar 2014. Då hade Ulla Emanuelson ett undervisningspass om att be för sjuka. I slutet av undervisningen frågade Ulla om det var någon där som var sjuk. Paulus kom fram och sa att han hade ont i halsen. Ulla och vi andra bad för honom, och det onda försvann!

Vi skumpade tillbaka till Home of Peace (på vägen såg vi en elefant!) för lunch för att sedan skumpa till Sadamohol, långt ute på landet på en mycket smal väg. Jag kan för övrigt nämna att min stegräknare registrerade nästan 10 000 steg denna dag. Men de var inte orsakat av mina ben, utan av vår framfart på ojämna vägar!

Framme i Sadamohol, i en mycket lantlig miljö, väntade ett 60-tal kvinnor och barn. Där fanns också en (!) man bland åhörarna. De flesta i samlingen hade kommit till tro under den kampanj som Arne var med på 2015. Nu finns här 30 familjer på omkring 150 personer som tillsammans tillber Jesus. Roger predikade, Johan höll ett anförande och så bad vi om den Helige Andes kraft över våra liv innan vi till slut sjöng ett par sånger.

Pastorn på den här platsen heter Dilip. Han är pastor även för en annan församling, och när han kommer hit cyklar han 8 kilometer på sin slitna cykel som skulle behöva en ny sadel. Dilip har längre tillbaka gått på Home of Peace och för omkring 15 år sedan gick han pastorsutbildning. Vi har haft glädjen att träffa honom på flera kampanjer genom åren.

Ingen rapport än.